Ibland känner jag mig som en 85 årig liten tant där jag sitter o virkar på offentliga platser. Jag älskar att virka men visst får man lite blickar på sig. Speciellt på pendeln där man sitter som en packad sill bland andra ungdomar som scrollar facebook, sminkar sig eller pluggar. Och så sitter jag där.. Lilla jag på 154 cm o virkar i ett hörn. Ibland ser jag nog ut som en liten tant, om man bortser från alla rynkor förstås. Men varför klassas handarbete som en hobby som ädre håller på med? Det finns väl massor 18:åringar som handarbetar? Eller? Jag hoppas det iallafall för jag vill inte känna mig mer udda än vad jag redan är... Jag tycker att handarbete är underskattat och att fler borde ge det en chans. Det är lugnande, mysigt, utmanande och det finns hur många möjligheter som helst! Handarbete är allt annat än tråkigt o man behöver inte sitta o sticka kliande ulltröjor, (om man inte vill...). Jag har tex virkat amigurumis sen jag var 10-11 år o det är så kul! vem tycker inte om små söta mjuka figurer? Man behöver inte heller påbörja projekt som tar flera timmar och sömnlösa nätter att få klara. De projekten brukar oftast bara läggas på en hylla o glömmas bort... Så skippa de där stora långtråkiga virkmönstrena. Varför inte virka en liten söt nyckelring? Eller Kanske ett nytt pennfodral. Möjligheterna är oändliga och när man väl börjat förstå hur allt hänger ihop kan man börja göra sina egna mönster. superkul! Eller ja.. jag tycker det iallafall. Jag kanske är den enda som känner såhär om handarbete, men det vill jag inte tro. det MÅSTE finnas någon mer ensam själ där ute som finner handarbete lika roande som jag. Så om du känner dig träffad, hör av dig så fort som möjligt! Vi garnnördar måste hålla ihop. Vi kan ju starta en liten handarbetsförening, den skulle kunna heta "Vi lillgamla" där alla ensamma sy och/eller handarbetsnördar känner sig välkomna. Superbra idé tycker jag, det kör vi på!
0 kommentar(er)
